Julen närmar sig med stormsteg. Den där högtiden som ska vara fylld av ljus, skratt och doften av nybakade pepparkakor. Varje år börjar jag med samma ambitioner: i år ska det bli perfekt. Jag ser framför mig en jul som hämtad ur en saga. Ett hem som glittrar av juldekorationer, familjen samlad runt en vackert dukad bord, och presenter som är lika mycket konstverk som gåvor.
Men låt oss vara ärliga. Hur ofta blir det så?
Jakten på det ouppnåeliga
Det börjar alltid med en lista. ”Det här måste vi hinna med.” Sedan fylls den på: julmarknader, pysselkvällar, tre sorters sill och självklart ett pepparkakshus som inte bara står rakt utan också ser ut som ett slott. Redan i mitten av december inser jag att tiden inte räcker till, men jag kämpar på.
Så varför gör vi så här mot oss själva? Varför är vi så rädda för att släppa taget om idén om ”den perfekta julen”?
Ett försök till förändring
Förra året bestämde jag mig för att göra ett experiment. Jag skrev en lista, men den var annorlunda. Istället för att fokusera på saker jag ”måste” göra, skrev jag ner vad jag faktiskt ville göra. Små saker som ger mig glädje. Som att se en julfilm med barnen i pyjamas och tända ljus, eller att ta en lång promenad i snön (om vi har turen att få snö, såklart).
Vet du vad som hände? Det blev inte perfekt. Men det blev bättre. Mycket bättre.
Den riktiga meningen med julen
När jag ser tillbaka inser jag att de bästa stunderna inte handlar om perfektion. De handlar om närvaro. Som när vi satt vid köksbordet och skrattade åt att pepparkakshuset rasade ihop (igen). Eller när vi spontant sjöng julsånger och ingen kunde texten till andra versen.
Det jag lärde mig är att julen blir vad vi gör den till. Kanske är det dags att vi alla stannar upp och frågar oss själva: vad är det som verkligen spelar roll? Är det antalet rätter på julbordet? Hur snyggt paketen är inslagna? Eller är det skratten, samtalen och stunderna av värme?
I år kommer jag inte att jaga ”den perfekta julen”. Istället kommer jag att låta den vara precis som den blir. Och vet du vad? Jag tror att det är just då den blir perfekt.
